I filmen börjar läraren, Rainer Wenger, med att låta eleverna välja sin ledare, vilket läraren själv väljs till. Han flyttar om elevernas sittplatser för att förbättra gruppens resultat och gemenskap. Vill eleverna säga något måste de ställa sig upp och ge korta svar. Andra steget är att välja namn och klädkod. Gruppens medlemmar ökar och överstiger ett hundratal i antal. De som är emot gruppen får möta konsekvenserna, men snart inser en i gruppen att experimentet har gått för långt och ber läraren att stoppa det.
Inne på mötet bakom låsta dörrar börjar Wenger att egga upp eleverna och säger att de kommer att sprida sitt budskap över Tyskland och ändra saker till vad de borde vara. Alla elever jublar och applåderar. Marco ställer sig upp och säger emot, Wenger pekar då ut honom som en "förrädare" och låter honom föras till scenen. När fyra pojkar tagit fram Marco till scenen konfronterar läraren till sist eleverna om deras handlingar, och frågar dem hur långt de skulle ha gått; skulle de ha dödat Marco om han sagt det? Han påminner dem om hur säkra de varit att en diktatur aldrig skulle kunna uppstå i Tyskland igen. En elev vars allt var gruppen [die Welle] - en plats där han hade en plats och alla var lika - skadar en elev innan han skjuter sig själv. Han begår hellre självmord än lever utan “die Welle”.
Varför detta eskalerade så snabbt tror jag beror på en stark känsla av gemenskap som gruppen skapar och bygger vidare på genom t.ex uniformer och tecken. Eleverna upplever sig själva som starkare tillsammans, något som jobbar för gruppen men emot individer i gruppen. Detta eftersom att ju starkare gruppen blir desto starkare blir grupptrycket. Individer som ifrågasätter gruppen blir pushade till att stanna kvar av både rädsla för de övriga i gruppen, men även för ensamhet.
En av de mer framträdande i filmen, Tim, var en 'outsider' innan gruppens skapande och kände ensamhetens tryck. Så för honom var die Welle en tillflyktsort från hans svårigheter i livet. En slags försvarsmekanism, i detta fall en form av eskapism (dagdrömmeri). När detta försvar brister i och med att gruppen upplöses reagerar Tim oerhört negativt och känner att meningen med livet har försvunnit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar