Die Welle, av Sara

Die Welle (Vågen) är en film från 2008 om ett experiment på en skola i Tyskland där en lärare skapar en grupp av elever som han själv styr över. Det är projektvecka på skolan och eleverna får skriva upp sig på olika teman att lära sig om. Läraren Rainer Wenger har i uppdrag att undervisa om autokrati (som innebär att makten är koncentrerad till en eller få personer). Men eleverna i klassen tycker det är uttjatat att diskutera nazismen som varit och att Tyskland ändå aldrig igen skulle kunna bli en diktatur. Wengers experiment går då ut på att demonstrera hur man faktiskt kan manipulera folk.

Det börjar med att en ledare för deras nya grupp ska utnämnas. Det blir ett snabbt beslut att läraren Wenger ska vara deras ledare. Efter detta träder genast en väldigt beslutsam Wenger fram. ”Makt genom disciplin” och ”makt genom gemenskap” blir det centrala.  Gruppen måste tilltala honom Herr Wenger och endast tala när de fått ordet och ställt sig upp rakryggade. De ska tala väl, i kortfattade tydliga meningar. Wenger delar ut bestämda platser för att bryta upp existerande kompisgrupper och därmed lättare skapa en samlad grupp. De är också placerade för att kunna hjälpa varandra så de hamnar på samma nivå; en elev med höga betyg får sitta bredvid en med låga betyg. De får marschera i takt med varandra på sin plats i klassrummet tills de blir helt synkroniserade. Ett namn bestäms – Vågen, som ska skölja över. En logga ska designas. En handsignal skapas för att hälsa varandra och markera tillhörighet till gruppen när man ses. En uniform bestäms – alla ska ha på sig vita skjortor.

De flesta elever tar till sig denna nya grupp och den nya disciplinen positivt. En tjej pratar med sin mamma och försvarar gruppen och säger något om att familjen inte är så disciplinerad som hon skulle önska. En kille som saknar en familj säger att die Welle betyder mycket för honom, och att ”jag är inte van vid gemenskap”. Tim, killen som är mest extrem och passionerad kring die Welle, var killen som var mest utstött, så hans behov av gemenskap och tillhörighet blev allra starkast.

Situationen eskalerade i filmen och läraren förlorade kontroll över ungdomarna, som efter skolan spred die Welles logga över hela stan, ordnade fester för medlemmar, och hamnade i bråk med andra gäng. Och Tim sköt sig själv efter att die Welle upplöstes eftersom hans nya liv och nya status då gick förlorat.

Så varför tog ungdomarna till sig die Welle så starkt?

Människor har både en personlig identitet och en gruppidentitet. Gruppidentiteten handlar om vilka grupper man är medlem i och hur man upplever gruppens status. Det höjer självkänslan att vara stolt över sin grupp, och att tycka att sin grupp är bättre än andra. För Tim med så låg självkänsla blev självkänslohöjningen genom gruppidentiteten otroligt viktig.

Ensamhet är något jobbigt för människan, och även om man befinner sig i en grupp kan man känna sig ensam om man inte känner tillhörighet. Eleverna gick i skolan tillsammans, men det betyder inte att de kände särskild stark gemenskap. Die Welle stärkte som sagt gruppkänslan och känslan av tillhörighet, och det tilltalade ungdomarna eftersom ingen vill känna sig ensam. Tjejen som var i mest tydligt motstånd verkade ha trygghet i en familj, pojkvän, mm. så hon kanske sällan kände sig ensam och det kanske var därför hon inte sökte sig till gruppen på samma sätt.

Grupptryck innebär att det är obehagligt att avvika från gruppen. Det är svårt att stå för sin åsikt om man inte har en grupp som håller med en, medan det är väldigt lätt att hålla med åsikter som man delar med väldigt många. Och när man tillhör en grupp uppstår konformitet, att individerna anpassar sina uppfattningar till gruppens. Medlemmarna i die Welle följde gruppen just för att det var en sådan stark grupp.

Premissen för die Welle som grupp var att ha en ledare, alltså Wenger. Människor är mycket villiga att lyda, som man har sett i forskning bland annat av socialpsykologen Stanley Milgram på 1960-talet. Men för att göra som man blir tillsagd är auktoritet avgörande. Om man ska följa en befallning måste den komma från en tydlig och legitim auktoritet. När soldater i krig ”bara följer order” och dödar människor handlar det om samma sak. Wenger hade rollen som lärare och var därför från början en auktoritet, men när han blev Herr Wenger, ledaren av die Welle, då blev han en karismatisk auktoritet. Ett väldigt styrande beteende kom fram. Det var ord och inga visor, men det han sa uttryckte en välvilja mot eleverna, att hjälpa dem bli starkare, bättre, disciplinerade, enade.  

På Tumba Gymnasium… Om detta kan hända på en skola i Tyskland skulle det rimligtvis kunna hända på en skola i Sverige, men nu var ju inte dessa händelser verkliga. De verkliga händelserna i Kalifornien 1967 var inte så extrema som i filmen, även om eleverna faktiskt rycktes med i en fascistisk grupp, och det är anmärkningsvärt att det gick så enkelt och så snabbt (mindre än en vecka). Jag vet inte exakt hur en sådan här grupp skulle bildas på Tumba, och det är ju absurt att föreställa sig någon av våra lärare ta på sig denna ledarroll. I alla fall tror jag att det skulle vara svårt att få med hela Tumba Gymnasium, eftersom skolan är ganska splittrad och jag uppfattar det som att folk har ganska stark identitet i sina program och klasser. Det finns redan skilda gruppidentiteter såsom ”humanist”, ”estet”, ”naturare”, etc. som fungerar som grupper där elever känner tillhörighet utan att bli fascistiska.

Jag har också svårt att se hur en lärare skulle kunna gå från den relation eleverna redan har till läraren, till att visa en ny personlighet och beteende för att bli en sådan ledare. Men, om någon lärare nu skapade sig en ny slags auktoritet och fick med sig till exempel HU15, eller lyckades bilda en grupp som sträckte sig över programgränserna, och om de skulle ta över parker, ordna fester, ha ett namn, logga, uniform, då skulle kanske ganska många vilja gå med för att man skulle börja tycka gruppen är cool. Och man vill inte vara sämre, utan tillhöra dem och ha samma status.

Sara Nordström