Die Welle – En recension

Jag har fått möjligheten att se på filmen ”Die Welle” och har fått i uppgift att skriva en recension om den samt analysera vilka exempel av psykologi som används i filmen emot karaktärerna. Men först så vill jag göra en snabb sammanfattning om vad filmen handlar om och vad som händer igenom den.

”Die Welle” är en thriller som är baserad på en verklig händelse, men den är även väldigt dramatiserad i jämförelse med den verkliga händelsen. I filmen får vi följa läraren Rainer Wenger efter att han har fått jobbet att utbilda några elever inom autokrati istället för anarki, då en annan lärare tog det ämnet från honom.  Det hans elever känner för detta ämne är att att det är tråkigt att repetera nationalsocialismen och anser att Tyskland aldrig skulle kunna etablera ett envälde igen. Så Rainer tänkte då ut ett experiment för att visa eleverna hur lätt det egentligen är att manipulera människor. Denna film utspelar sig över en vecka, och redan vid dag 3 så liknade gruppen ett envälde. Det eskalerar dock snabbt till extrem vandalisering och isolering av folk som inte vill delta i det gruppen har på sig eller gör, och man började märka hur experimentet långsamt började bli allt större och att det var på väg att bli något som Rainer inte skulle kunna stoppa. Så mot slutet så bestämmer sig Rainer att samla alla i Aulan och där förklarar han att den grupp dem skapade bara var ett experiment och att han var ledsen för att han hade manipulerat dem alla. Men alla accepterade inte detta. Tim blev väldigt upprörd över faktumet att gruppen skulle avsluta sin verkan och då tog fram en pistol som han hade skaffat lite tidigare i filmen, sköt en av eleverna som inte trodde att den var riktig och sen sköt sig själv. Detta ledde till Rainer Wengers arrest och det är där filmen tar slut.

Så, nu till de exemplen av psykologi i filmen. Ett väldigt uppenbart tecken på psykologisk påverkan är Tim, som blev väldigt fäst vid deras grupp då det var första gången som han har blivit inkluderad i en social grupp och haft en stark känsla av gemenskap. Han blev även väldigt fäst vid deras lärare, vilket ledde till att han bl.a. brände alla sina märkeskläder då Rainer sa att dem skulle ha uniformer. Han utförde även riskabla grejer, som riskerade hans liv på något sätt, ex. när han klättrade upp en byggnadsställning för att lämna gruppens märke på den högsta byggnaden i staden. Detta är ett allvarligt exempel på försvarsmekanismen Identifikation, eftersom han blir besatt av de som Rainer säger till klassen och anser att dessa ord är en lag som han ska leva efter.

Ett annat exempel är gruppdynamiken som skapades relativt snabbt. Det jag tänker mest på är hur snabbt dem ändrade från den mer individuella ”jaget” till ”vi” istället. Hur dem kunde gå från att vara små grupper av vänner till en gemensam grupp. Att dem tog beteendet från lektionen vidare ut i allmänheten och hur dem blev emot allt som var emot gruppen. Detta är ett starkt exempel på användningen av socialpsykologi och den förmågan man har att övertyga folk.

Det är samma fråga som Rainer frågade hans elever i början av filmen och enligt mig så är det möjligt för detta att inträffa här på Tumba Gymnasium. Anledningen till att min åsikt är detta och har varit detta även innan jag kollade på filmen är för att allt man behöver göra är att skapa en typ av gemenskap. Men det som funkar bäst då är en gemenskap emot något, exempelvis att deras grupp blev satta emot anarkisterna redan från början och det gav ungdomarna en gemensam fiende som man tillsammans ska ”ta ner”.