Die Welle - Anton

Filmen Die Welle utspelar sig i en skola i Tyskland där en lärare vill få sina elever i en kurs om autokrati att förstå hur farligt lockande fascism och envälde kan vara, och att ett samhälle omöjligt kan vara immunt mot ideologin. För att kunna visa det för sina elever, som är övertygade om att nazism aldrig kommer kunna få fotfäste i Tyskland igen eftersom man i Tyskland, enligt eleverna, är för medveten om fascismen och dess efterverkningar, genomför läraren ett experiment där han i olika steg inför en slags disciplin och hierarki som till slut får väldigt fascistiska drag.

Läraren Rainer Wenger inför först ordning i form av att eleverna måste sitta ordentligt samt stå upp och svara kort och koncist på frågor från läraren. Tillsammans röstade de i gruppen fram en ledare för rörelsen. Föga förvånande är det läraren Rainer som vinner omröstningen och genast ser han till att eleverna börjar kalla honom Herr Wenger istället för sitt tilltalsnamn. Under dem kommande dagarna inför han fler och fler moment som för rörelsen allt närmare fascismen. Bland annat så låter han eleverna marschera i takt, vilket är ett kraftigt uttryck för gemenskap, då får saker skapar en större känsla av samhörighet än när flera individer (man bör vara så många som möjligt eftersom det har en starkare effekt då) går i takt och rör sig som en enda stor massa.

Detta är ett väldigt viktigt psykologiskt inslag för den som vill skapa gemenskap, man måste få individen att känna sig som ett kugghjul i ett stort bestående maskineri, som utan just det kugghjulet skulle vara obrukbar och defekt. Det ger individen mening och får den att känna sig behövd.

Rörelsen börjar så småningom leva sitt egna liv, den ökar i antal medlemmar och inom växer det fram olika roller, exempelvis som att dem tidigare mobbarna snabbt blir någon form av dörrvakt och ordningsvakter under rörelsen sammankomster. På så sätt fortsätter gruppdynamiken att utvecklas och gruppens identitet att fördjupas, eleverna hjälpte varandra och stod upp för varandra i en mycket större utsträckning än utanför gruppen.

Till slut inser dock Herr Wenger, med hjälp av en elev, att han börjar förlora kontrollen över gruppen och filmen kommer till ett ganska abrupt och dramatiskt slut.

Huruvida samma form av rörelse skulle kunna få fotfäste i Tumba är en intressant fråga. Enligt mig är det inte alls omöjligt. Det kanske inte skulle gå lika fort och smidigt som i filmen, men jag tror absolut att det skulle kunna fungera. Allt som behövs är egentligen en karismatisk ledarfigur, som en grupp kan samlas runt. Efter det handlar det helt enkelt om att till en början söka upp och få med rätt typ av personer, nämligen dem som kanske har det svårt hemma, dem som inte har så stor vänskapskrets och lätt blir ensamma, dem som saknar tillhörighet och mening. Därefter, när gruppen börjar få fart, blir det nog förhållandevis lätt att få med nya medlemmar eftersom en mängd fördelar finns med en sådan grupp i skolmiljö. Exempelvis kan man få hjälp i ämnen och kurser som man har svårt för, man får fler och nya vänner, och dessutom så blir det en känsla av trygghet. En trygghet som kommer av att tillhöra en egen tajt grupp som man vet kommer till ens undsättning ifall något skulle hända, i en omgivning där det redan förekommer en mängd grupperingar, och där flera av dessa grupper kan vara tämligen aggressiva. På så sätt kan gruppen växa, egentligen oändligt, eftersom man bara behöver ha en ledargestalt i fören och därefter dela in organisationen (som rörelsen vid det här laget har utvecklats till)  i så många olika underavdelningar som behövs.

Ifall frågan är “kan detta ske nästa vecka, i HU15, med någon av lärarna vi har?” så är svaret nej, det tvivlar jag starkt på. Men som jag skrev ovan, under rätta förutsättningar, med rätt man (eller kvinna) vid rodret, så tror jag att det är fullt möjligt.